Tävlingsrapport Sommarträffen 2020

Så var det då äntligen dags för Sommarträffen 2020, årets absoluta fältskyttehöjdpunkt. I år hade evenemanget blivit framskjutet två månader p g a Corona. Tävlingen är en gåfältskjutning med en hel del utöver det vanliga. Totalt avverkades ca. 23km runt Livgardets skjutfält på Kungsängen. 90 skott fördelat på ca. 45 plåtbitar över 15 stationer.

Klockan ringde 03.20 och vi lämnade hotellet 04.00 för att i lugn och ro ta oss ut till samlingen och uppropet klockan 05.00. Trafiken var lyckligtvis hanterbar vid den tiden. Efter ilastning i patrullbil gav vi oss ut till vår första station. Upplägget på denna tävling är lite annorlunda än på din vanliga tävling. Man går nämligen runt en slinga i fyramannapatruller som är utspridda över banan, alla börjar alltså på olika stationer. Inom patrullen sköter man också skytte, skjutledning, träffmarkering och resultatnotering själva och man turas om att sköta uppgiften.

I och med att man skjuter på plåtmål syns det direkt om man träffat eller ej. Tack vare detta behövs inga funktionärer ute på stationerna på själva tävlingsdagen (såklart är det fortfarande ett stort jobb att köra ut målen dagarna innan). Men, men, men har ni ingen innerringsmarkering tänker du kanske? Bästa skytten fick in 63 träff, så man kan väl lugnt säga att det räcker långt att bara räkna träff och sedan sköta särskiljningen med ett elektroniskt insatsmål. På Sommarträffen står målen dessutom upp till 50% längre avstånd än normal, t.ex. kan en c50 stå på 720m avstånd.

Eldtillstånd gavs vid 6-tiden och det började smälla runt om på skjutfältet. Vid 9-tiden kom regn och åska och vi gick omkring som levande åskledare blöta inpå bara skinnet. 13.5 timmar senare var vi åter tillbaks vid tävlingscentrum med ett trött leende på läpparna och en önskan att få ligga ner och vila fötterna. Tidigare år har Sommarträffen varit en mycket utmanande tävling bara genom de långa avstånden och de många målen, men i år hade arrangörerna tagit skjutövningarna till en helt ny nivå.

Några stationer värda ett eget omnämnande

Långhållshyllan
Tre stationer där man skjuter från en ås ner över en dalgång på myckket långa avstånd. Endast två mål av 12 under 800m och den största utmaningen, en 60×60-plåt på 1200m. I nämnda dalgång verkar vinden få en jäkla skjuts och behöver inte alls gå som övrig vind runtomkring.

Skåpbilen
Här fick vi skjuta från lastutrymmet på en skåpbil där man tagit bort glasrutan så man fick stödja sig på lastnätet och förarstolen. Lågt i tak och samtidigt för högt för att man ska kunna stå på knä. Lägg sen till väldigt närgångna getingar så är bilden komplett.

Fallmålen
Vi fick 30 sekunder på oss att memorera en översiktsbild på ett område ca. 3-400m brett och med avstånd på 140-500m. Därefter började det dyka upp fallmål ett i taget som visade sig i 20 sekunder för att sedan aldrig mer synas. En mycket rolig övning i att växla mellan periferiseende och kikare medan man samtidigt räknar ut var man ska sikta för att kompensera för de olika avstånden.

Rälsmålet
En L3 på 600m. Som rör sig. Say no more. Första vändan accelererade den hela sträckan. Andra gången accelererade den för att sedan stanna upp och pausa kort innan den gick i mål. Mycket svårt, 20 träffar total av 360 skott om jag räknat rätt i resultatlistan.

Sen var det långt ifrån så att de andra stationerna bara var klassiskt liggande platt på mage. Vi sköt med murar, stockar, grushögar och stenbumlingar som stöd också. På dessa stationer är det kanske inte själva skjutandet som är det svåra utan snarare att mäta rätt avstånd till målet

Jag tror jag talar för alla deltagare när jag riktar ett stort tack till arrangörerna Kikarfältsthlm för en fantastisk tävling på alla sätt och vis. Kolla på deras hemsida kikarfalt.se för att hitta inbjudningar till deras arrangemang.

Lämna ett svar